Bloggstopp?!

Hej hörrni! Hoppas ni har haft det bra sen sist. Jag beslutade mig när jag startade den här bloggen för att blogga under Pontus första levnadsår. Han har ju nu passerat året, och därför har det varit stiltje här. Jag vet inte riktigt hur ni vill ha det. Finns det några därute som har intresse av att fortfarande följa Pontus, min (Pauline) och Magdalenas vardag?

Om ni är några där ute som vill att bloggen ska fortsätta, skriv gärna en kommentar i fältet här nedan så får jag fundera på om det är värt att fortsätta.

Må så gott och det har varit ett roligt bloggår.

Kram Pauline

Dagen innan och dagen efter

Nybliven 1årig innan dopet iförd lusekofta från Norge. Glad och harmonisk.
Dagen efter - tidig morgon på balkongen iförd ny pyjamas. Glad, lycklig men fortfarande lite trött och tagen efter alla festligheter från gårdagen.

Efterfesten

Magdalena fortfarande kvar inne i festlokalen strax innan vi drar vidare mot Högalidsgatan och hemmet.
Malin och Frida följde naturligtvis med, och de passade på att bilda lilla skrutten lite genom läsning på spanska.
Sissel fortsatte leken, leka i lådanleken... Pontus gillade det.
Anso och Siss blev mormor Ullas nya fans. De kunde inte sluta umgås helt enkelt.
Och mormor Ulla fick lite egen lektid med Pontus på kvällskvisten innan det var dags för sängen.

Dop och 1årskalas!

Sissel och Anna fick i uppdrag att hälsa gästerna välkomna och dela ut de hemsnickrade dopbladen. De tog sitt uppdrag på stort allvar och utförde den med glans.
Pontus är nu nydöpt. Finklädd med vit skjorta och lackskor. Gudfar Ludvig och Gudmor Carolina skymtar i bild liksom prästen Olle.
Morfar Gustavo höll ett vackert tal på spanska som tolkades av morbror Patrik.
Mormor Berit matar en glad nybliven 1åring med banan.
Några av alla de hundra gästerna syns på bilden. Vi höll till i Kristinehovs malmgård. Några av de riktigt långväga gästerna var Paulines faster Pija med familj som körde från Örebro, morfar Gustavo som tagit sig hit från Spanien, Malin och Frida från Sundsvall och Anna och Sissel från Oslo. Helt fantastiskt. Morfar Dan var egentligen den enda saknade gästen, men han befinner sig i Sudan och det var lite väl långt att ta sig hem. Vi var hela familjen lyckliga och rörda över alla som kommit och delade den här fantastiska dagen med oss.
Våra tankar fanns också hos Lena och Gösta som inte kunde närvara.

Grattis älskade Pontus - 1 år!

Vår älskade finaste bästa pojke fyller 1 år idag. Och det passar vi på att fira med jättekalas. Över 100 gäster kommer och firar dop med oss om några timmar. Nu på morgonen har Pontus fått en världsafin äkta norsk lusekofta från våra norsk/svenska-vänner Anna och Sissel.

Storbesök

Morfar Gustavo är tillbaks i Sverige, han har faktiskt kommit för min skull. Han kommer hela vägen från Spanien för att jag fyller 1 år i övermorgon och för att vi ska fira det med dop. Just nu står han och snickrar lite i vårt kök. Det är bland det bästa jag vet, att få stå och assistera lite när han snickrar.

Höst i Stockholm

Att leka med löven på Långholmen är kul. Höst, riktigt fin höst men ack så kallt.

Ja se det snöar!

14e oktober, 3 dagar före min 1årsdag (och dopdag) vräker snön ner här hemma i stockholm. Helt magiskt vackert. Men så konstigt, jag kan inte minnas snön från förra året, men nu får jag uppleva den live.
Jag har senaste veckan lärt mig att gå, jag tar mig nu fram 5-10 steg i gående position för att därefter stadigt sätta mig ner och fortsätta min väg krypandes. Jag har även nu lärt mig att klappa händerna, och det är roligt må ni tro. Jag kan sitta och klappa händerna till mina mammors glädje i en timme.

Nä hörrni, nu dags för mig att fortsätta förberedelserna inför min dop/1årsdag.

Morgonbesök

Strax efter 7 igår morse kom Aya på besök, hon väckte faktiskt mig. Tänk att få besök på sängen så tidigt, gissa om jag blev förvånad och glad. Mamma Pauline skulle vara barnvakt åt Aya. Det gick riktigt bra. Jag och Aya röjde bara lite litegranna. Men mest var vi snälla och lekte gulligt och snällt som här.

Tripp, trapp, trull - Eller innan luggen rök

Här är jag med 2 polare, Hannes och Elsa innan morsorna fick för sig att kapa min lugg. Här var jag fortfarande en lycklig liten pöjk med en redig kalufs. Vad hände sen egentligen? Jo luggen rök, HELA min vackra lugg. Numer ser jag lite tokig ut. Sned kort kort lugg och massor av hack i den. Hoppas det växer ut innan dopet. Hoppet är ju liksom det sista som sviker människan, eller hur?

Kanelbullens dag

Idag är det en viktig dag i almanackan, nämligen kanelbullens dag. Då fick jag åka till moster Ann och käka massor av hennes nybakta bullar. Jag fick även leka med min favoritkompis Isak. Han säger att han är min låtsaspappa, det tycker jag är bra det. Nova var också med och lekte med klossarna

Lite här och där

Man kan tro att Aya hälsar oss välkomna här, men faktum är att vi hade sällskap hela vägen ut till Gösta och Lena. Aya har däremot lånat Pontus tröja och hon är nöjd, grymt nöjd med resultatet.
Pontus och Aya röjer lådor. Lena fick jobba hårt efter för att få ordning i hemmet.

Här är det fikapaus på Ritorno inne i stan med morfar. Han drar ju imorgon till Sudan, så vi har passat på att hänga en del med honom nu i dagarna.
Och här har vi fikapaus på Cinnamon. Det blir mycket fika... men en hel del utelek också.

Här röjer Pontus i parken. Galonisarna är på plats men vantarna vägrar han att ha. Någon som har ett bra tips för hur man får små barn att behålla vantarna på händerna?

I svampskogen

Tog mig en tur ut i svampskogen idag. Vädret var toppen, galonisarna på plats och humöret strålande.
En liten promenad med mormor bland kottar, bär och svamp fick mig helt utmattad.
Så då var jag tvungen att ta mig en liten lur inne i en dunge i skogen. Lovely

Hängmattemys

Aya is back in town

Ordningen är återställd! Aya är hemma, äntligen. Flera månader har gått och nu kan hon GÅ SJÄLV. Jag blir rätt motiverad och försöker flitigt springa efter, men kommer ingen vart. Jag står som fastspikad i backen. Men jag står iallafall. Snart så.. snart så springer jag efter Aya.
Jag är så lycklig att hon äntligen är hemma.

Heldag på Skansen

Jag, mamma och mormor Berit tog båten ut till Skansen idag. Strålande sol, enstaka moln på himlen och lite härlig höstkyla i luften.
Jag fick plocka kottar, stenar och annat smått och därefter visa upp mina skatter.
Fikapausen tog vi också. Spana in vad långt hår jag har fått. Inte konstigt alla tanter på bussen alltid tar mig för ett flickebarn. Nåväl, jag gillar frissen min.
Det bästa av allt, jag fick åka glittrande röd bil.
Avslutningsvis tog vi oss en tur till kvack-kvack. En fin dag sammanfattningsvis.

Vårt busfrö

Pontus tog sina första 2 steg igår den 19e september. Han tog dom i sidled... som en krabba. I och med att han är alltmer rörlig får han också alltfler skador. På kinden kan ni skönja ett ordentligt rivsår. En rottingsäng var i vägen när han röjde runt. Så kan det gå.
Och titta på den här lilla gullungen. Visst ser han ut som ett riktigt busfrö. Man undrar vad som försigår inne i hans lilla huvud, vad tänker han nu liksom. Är han påväg att planera nya bus månne?

På Smådalarö

Strålande solsken idag, vad passar inte bättre då än att åka och hälsa på hos Lena och Gösta i deras chateau på smådalarö. Finfina lunchen och massor av lek. Här med mormor Ulla.
Jag vet inte om ni känner till att mitt ordförråd är något begränsat, men ett ord har jag behärskat en längre tid... ordet BRUMBRUM. Och jag gör en särskild liten manöver med höger hand så fort jag ser en brumbrum (som innefattar bil, moped och buss), jag gasar liksom lite försiktigt med handen samtidigt som jag ropar brrrrumbrrrum. Och idag, vet ni, idag fick jag provköra Göstas världsafina brumbrum. Är det inte grym! Min lycka var fullkomlig.
Jag fick även kolla in båtarna och lite bä.
Här poserar mormor och Lena, de fånar sig och gör sig till för att jag ska skratta.. men inte skrattar man på kommando va, gör ni?
Tack Lena och Gösta för en fin dag.

Nya äventyr

Ska till humlan och leka. Passar på att hänga lite på mammas rygg. Skönt

Hos moffi

Kvällslek med morfar. Om bara en kort kort stund ska morfar tillbaks till Sudan. Det känns faktiskt inget vidare... vad ska han dit och göra. Och varför ska han va borta så länge. Och VARFÖR VARFÖR väljer han att åka så han är borta på min 1årsdag och på min dopdag. Värdelöst säger jag. Men men, han gör säkert massor av andra barn glada där nere. Hälsa från mig.

Trummor och apelsiner

Jaha, så var det sångstund i "högan" igen. Jag tar mig an trummorna med stor entusiasm. De andra barnen verkar inte så imponerade men jag kan lova att mina mammor tyckte att jag var grymt duktig.
Sen var det dags för apelsinstund hemma. Mamma har börjat med något slags konstig trick hemma, hon placerar apelsinen mitt på en stol. Tror liksom att det ska motivera mig till mer rörelse- Men nu i veckan har hon klagat på att jag rör mig för mycket... att jag är ett litet monster som sliter ut allt ur skåp och lådor. Men vadå, hon får väl skylla sig själv om hon tränar mig till klättring.
Sen var det dags för dammsugarleken. Den brukar sluta med gråt och tandagnisslan. Jag gillar nämligen inte det höga ljudet av maskinen, men så länge den står tyst och stilla älskar jag den. Då kan jag nämligen klättra upp på den.

Stenar är gött

Titta mamma. Jag kan äta stenar.

Ligisten

Såhär ser pontus ut när han leker Ligist.